Känslor....och nostalgi..
Varför sitter jag här egentligen? Borde inte sitta här , men svårt att slita sig. Resväskan står bakom mig och gör mig påmind att jag måste packa.. Borde måla naglarna med , bädda min säng och ta på mig ett par varmare byxor.
Har precis kikat på youtube på gamla barnprogram som gick när jag var liten. Kommer du ihåg "Ika i rutan" , "Tippen" . "Trasdockorna" , "Täppas" och många fler.. Var som att åka på en nostalgi tripp. Kan erkänna att jag blev rädd när jag var liten för "Ika i rutan" , tyckte hon var läskig ibland och musiken var läskig med. Såg ett avsnitt nu med henne där hon visade hur man skräms , och då förstod jag min rädsla av denna schizofrena kvinna när jag var liten. Eller ett annat avsnitt där hon var en stygg flicka. Hon var snäll innan , men när hon tog på sig en pirathatt så blev hon stygg. Hon åt kött (och det gör inte snälla flickor) , hon kastade mat på väggen , sågade itu ett bord och busringde fru Andersson.
Hjärtat börjar banka fortare idag..Paniken börjar komma krypande. Tror jag är livrädd egentligen över hela denna situationen och vill bara att det ska vara över. Är inte rädd för att träffa honom , mer hur jag träffar honom imorgon. Gå emot varandra på en lång gatan känns läskigt. Jag kommer se ut som ett fån när jag går och flinar mot honom. Bättre att träffas i en affär i stan , eller att jag står utanför hans dörr.. Snabbt och enkelt. Har bara lust att gå fram och ge honom en lång go kram. Men hur skulle han reagera då? Vill bara att vi står och kramas en stund först. Skulle vara härligt. Längtat så efter att få känna hans närhet. Att få veta hur det funkar mellan oss i verkligheten , inte bakom två dataskärmar.
Ikväll ska jag träna igen vid 19 - 20.00 (har redan blivit många timmar denna vecka ) , men jag måste träna ikväll , sista chansen att gå ner lite mer.
Sen duscha och käka något gott innan hela familjen sätter sig vid tv vid 21.00 och ser Eurovision Song Contest. Vid 23.00 tiden så sitter jag vid datorn igen.. Släcker lampan vid två tiden och kommer inte sova många timmar.. Kommer ligga vaken och stirra in i väggen... Livrädd... Glad....Längtansfull...och fullt med tankar i huvudet.
Har precis kikat på youtube på gamla barnprogram som gick när jag var liten. Kommer du ihåg "Ika i rutan" , "Tippen" . "Trasdockorna" , "Täppas" och många fler.. Var som att åka på en nostalgi tripp. Kan erkänna att jag blev rädd när jag var liten för "Ika i rutan" , tyckte hon var läskig ibland och musiken var läskig med. Såg ett avsnitt nu med henne där hon visade hur man skräms , och då förstod jag min rädsla av denna schizofrena kvinna när jag var liten. Eller ett annat avsnitt där hon var en stygg flicka. Hon var snäll innan , men när hon tog på sig en pirathatt så blev hon stygg. Hon åt kött (och det gör inte snälla flickor) , hon kastade mat på väggen , sågade itu ett bord och busringde fru Andersson.
Hjärtat börjar banka fortare idag..Paniken börjar komma krypande. Tror jag är livrädd egentligen över hela denna situationen och vill bara att det ska vara över. Är inte rädd för att träffa honom , mer hur jag träffar honom imorgon. Gå emot varandra på en lång gatan känns läskigt. Jag kommer se ut som ett fån när jag går och flinar mot honom. Bättre att träffas i en affär i stan , eller att jag står utanför hans dörr.. Snabbt och enkelt. Har bara lust att gå fram och ge honom en lång go kram. Men hur skulle han reagera då? Vill bara att vi står och kramas en stund först. Skulle vara härligt. Längtat så efter att få känna hans närhet. Att få veta hur det funkar mellan oss i verkligheten , inte bakom två dataskärmar.
Ikväll ska jag träna igen vid 19 - 20.00 (har redan blivit många timmar denna vecka ) , men jag måste träna ikväll , sista chansen att gå ner lite mer.
Sen duscha och käka något gott innan hela familjen sätter sig vid tv vid 21.00 och ser Eurovision Song Contest. Vid 23.00 tiden så sitter jag vid datorn igen.. Släcker lampan vid två tiden och kommer inte sova många timmar.. Kommer ligga vaken och stirra in i väggen... Livrädd... Glad....Längtansfull...och fullt med tankar i huvudet.
Kommentarer
Trackback
